måndag 17 september 2012

Lite statistik och info om läget

Jag brukar med jämna mellan rum titta på min bloggstatisk för att se varifrån mina bloggläsare kommer och vad de har sökt på för att hitta min blogg, det brukar vara ganska intressant även om jag inte har en så stor blogg, så är det intressant att se vilka som besöker min blogg och vad de har för intresse av den,

bland annat kan jag se från vilka sidor läsarna kommer ifrån, och många av läsarna kommer naturligtvis  ifrån facebook  där jag brukar meddela när jag uppdaterar min blogg, sedan har jag läsare som kommer ifrån andra bloggar och hemsidor. men jag tycker det är roligt att se att jag inte bara har läsare här i Sverige utan även på andra håll i världen :)

och dessa länder kommer mina besökare ifrån :

Sverige
   45 426
USA
       2 714
Finland 
  453
Norge
     452
Ryssland
  406
Tyskland
  214
Nederländerna
 115
Åland
              106
Danmark
         81
Storbritannien

Och detta är vad de söker för att hitta mig:
 
annikamb

her2 bröstcancer

ont i ett bröst

skelettscintigrafi

bröstcancer

her2 positiv bröstcancer

ont i brösten

när livet förändras

inflammatorisk bröstcancer

annikamb

bilder om bröst cancer

bröstcancer

bröstkörtelinflammation

her2 bröstcancer

ont i bröstvårtan

annikamb blogspot


så jag inser ju att min blogg gör lite nytta om jag kan hjälpa till att få folk att söka vård i tid för sina symptom, jag vet ju själv hur jag sökte information på det här sättet innan jag fick min diagnos, men jag hittade nästan inget som stämde in på de symptom jag hade, jag vet att jag sökte om min bröstvårta som var svullen till en början, men hittade inget om detta, det jag hittade på mina symptom var en blogg till Linda småbarnsmamma med cancer , där jag började ana oråd då jag såg att jag hade liknande symptom som hon, så om jag kan hjälpa till med någon information så är jag glad.

Jag har även fått bekräftelse på detta med kommentarer under min flik som heter min "väg till bröstcancer"  där jag beskriver lite mer om hur allt startade och även visar bilder på hur mitt bröst såg ut, det var tillslut nästan dubbelt så stort som mitt högra bröst, och gjorde fruktansvärt ont hela tiden, men jag tror inte det var så många som kunde se det på mig.
Då jag tillslut visade lite av hur mitt bröst såg ut till en av mina arbetskamrater dagen innan jag skulle på mammografi, för jag hade på känn att det här rörde sig om cancer, så blev hon ganska chockad över att jag gått med detta, så länge utan att säga något, men jag är inte sån, som vill att folk ska tycka synd om mig  och skapa uppmärksamhet över att jag har ont här eller där, vissa blir ett med sin sjukdom, för att få uppmärksamhet och gillar när folk tycker synd om dom, jag klarar helt enkelt inte av den biten, att folk ska tycka synd om mig, och kommentarer i form av, att jag måste ha det så jobbigt och att jag är så stark osv.. Stark tvingas man bli för man har helt enkelt inget annat val, det finns inget annat alternativ om jag inte ska lägg mig ner och tycka synd om mig själv och dö då förstås, det alternativet har ju ingen nytta av precis, och så kan jag bara inte göra mot min familj speciellt inte mot min 3-åriga dotter..
Jag får ofta höra  av sjukgymnaster och onkologer att jag ser så pigg ut och fräsch ut,  tänk vad man kan lura med lite smink och ett leende på läpparna, det är ju inte precis så att cancern syns på utsidan ( om inte håret är borta förstås), den sitter i kroppen och ger mig värk och enorm trötthet, och medicinen jag tar nu, ger mig även ledvärk, diarré, magont, torra slemhinnor, sårig näsa, finnar över hela kroppen, och trötthet, bara för att nämna några av symptomen jag har, det var de fysiska de kan man ju hantera ganska bra, det är då värre med de själsliga symptomen, tankar om döden finns ständigt närvarande sedan jag fick mitt cancerbesked, hur länge får jag leva? kommer Thilde att minnas mig  då jag går bort? hur kommer det gå för familjen? kommer jag att få finnas med då, Markus tar Studenten? eller när Thilde ska börja skolan? hur kommer det att gå för mina stora barn som har svårt att ta in hur sjuk jag egentligen är, hur kommer det gå ekonomiskt osv osv.. men det är fortfarande inget som syns utåt inte ens inom familjen, och jag har slutat att klaga över hur jag mår för familjen, för det har ju ändå ingen nytta att de ska behöva må dåligt för min skull oxå.
Hur en enkel förkylning kan få hjärnspökena att sätta igång, då det rosslar i luftrören och i bröstet, så funderar man alltid på om det har blivit sämre i lungorna.eller att jag ska få rosfeber igen.
Så här mår jag just idag, jag har återigen blivit rejält förkyld, när jag just hade blivit fri från min förra förkylning  som jag fick för två veckor sedan, nu rinner snoret, luftrören rasslar när jag ligger ner och ska sova, jag är fruktansvärt trött och orkar knappt hålla mig vaken, hudmettastaserna som gick tillbaka då jag började med Tyverb har nu börjat växa igen, svullnaden och värken i höger och vänster bröst som försvann då jag började med Tyveb har återigen börjat svullnat och gör ont då jag ligger ner och ska sova, dessutom har jag en lite större hudmetastas precis under bröstvårtan på vänster bröst som har spruckit och blöder och varar nästan  hela tiden, när värken är tillbaka så är det väldigt svårt att koppla av och tänka positiva tankar, eftersom jag hela tiden blir påmind om hur läget är, men det är inget som syns på utsidan hur mycket cancer jag har i kroppen, och för att man ser pigg och frisk ut så är inte det detsamma som att man inte är allvarligt sjuk och mår skit på insidan...
Till L och anonym som kommenterade under fliken "Min väg till bröstcancer" så hoppas jag att era symptom inte var densamma som cancer, om det nu var bröstcancer så hoppas jag ni har fått hjälp i tid och att ni får den behandling som behövs.
Till alla unga flickor i 14 års åldern som oroar er för bröstcancer då ni har ont i bröstvårtan och i bröstet, så är detta helt naturligt i eran ålder, då brösten börjar växa, så ömmar och det gör ont kring bröstet, och det är inget farligt alls. jag såg, att jag även fått den frågan under samma flik.

Nu ser jag att jag fått ett brev ifrån socialstyrelsen som jag tänkte läsa. så jag återkommer lite senare om deras beslut i mitt ärende.

ha det bra


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar